Spökligt

Ute på havs igen. Den här gången är det bara Vovve och jag.

Det är disigt. Jag kan inte se horisonten. Inte en våg. Ingen vind. Så stilla det bara kan vara.

Jag paddlar försiktigt, för att inte störa tystnaden. Jag hör dropparna som faller från åran när jag lyfter den. Dripp Dripp.

Lång fram finns det ett tjugotal fåglar. De blir skrämda, trots att jag är minst 500 m ifrån dem. Jag är ju ensam, mitt i havet.  Inkräktaren.

Jag njuter av vädret, och tänker på alla dem som är hemma och tittar ut. De tycker vädret är trist. Tråkigt. Men det är det inte. Det är spännande. Spökligt. Sagolikt.

Underbar kväll

Igår var det stallet som gällde, och vägen dit var SÅ vacker. Månen lyste som en sol och himlen var rosa. Det var så vackert att jag var tvungen att stanna bilen och ta en bild. Helt underbart!

Bilderna

Dotterns bilder blev ganska bra, en del av dem. Örnarna var svåra, dels därför att vi var långt bort och dels därför att de rörde sig snabbt. Kameran har en sådan lcd-skärm som man ska titta på; inte det bästa när man fotar flygande fåglar! Det är risk att man hamnar i vattnet…

Höstbild

Vovve och jag njöt av vyn i lördags…vi bara satt där, utan att röra en fena, och tittade ut. Ingen vind, inga vågor, inga ljud andra än fåglarna…

härligt…

06:40

Vovve och jag är ute igen…vilken morgon! Det är så man skuttar av glädje!