Att träffa min bloggkompis fick mig att tänka lite. Ett ord kom fram från mitt undermedvetna: paradigm. Och snarare, förändring i paradigm.
För länge sedan, när jag bodde i USA, fick jag nöjet att gå på ett seminarium med Stephen R. Covey, som skrev “7 habits of highly effective people” och “Principle Centered Leadership”. Att lyssna på honom var något helt otroligt, energin bara flödde in i en. I seminariet fick jag den andra boken, och den har jag både läst och bläddrat i många gånger. Covey skrev så här:
“…if you want to improve in major ways- I mean dramatic, revolutionary, transforming ways- if you want to make quantum improvements, either as an individual or an organization, change your frame of reference. Change how you see the world, how you think about people, how you view management and leadership. Change your paradigm, your scheme for understanding and explaining certain aspects of reality.”
Det intressanta är att när jag läst färdigt “The World is Flat” så kom jag fram till “Acknowledgements” där det stod “special thanks to my good friend Stephen Covey who always inspires me…” eller något ditåt. Världen är liten.
Hur som helst, skrev Covey om människors syn på världen, det som han kallar för paradigmer. Och han skrev att människor måste lära sig att ändra på sin paradigm, de måste inse att världen förändras och att det som var verklighet igår, kanske inte är det idag. Definitivt inte imorgon. Och ungefär det handlade boken om den platta världen om.
Att träffa Prudie fick mig att tänka på hur lustig världen har blivit. Jag minns 1995 när jag frågade en vän som jobbade med IT om han kunde visa mig vad internet var. Sedan hade jag en vän som redan för 10 år sedan skulle träffa någon hon träffat via nätet. Jag trodde hon var helgalen. För två år sedan frågade min syster om jag visste vad en blogg var för något. En blogg? Ingen aning. Och nu har jag träffat någon som jag bloggat med.
Och då undrar jag, vad kommer jag att göra om två år? Fem år? Tio år?
