Bebisen

Grannen fick en bebis för några veckor sedan. I helgen var vi ute och promenerade och fick se den lilla tösen. Så pytte liten! Och de små händerna… Att min egen dotter fyllde 11 då gjorde att jag tänkte lite på det. Hur små barnen är när de föds, och hur snabbt tiden går därefter! Hela det första året, då barnet upptäcker så mycket, och så snabbt. Och innan man vet, går de i skolan och plötsligt en dag tittar man på skorna i tamburen och konstaterar att man kan ta på sig barnens skor.

I lördags när jag skulle ut och hämta tidningen hade jag sonens jacka på och dotterns crocs…

Lugn lördag

Det blev en riktigt lugn lördag. Vi firade dottern och därefter åkte barnen och jag till stan för att köpa ett spel åt dem. De har precis köpt en Xbox 360 så de är naturligtvis ivriga att sätta igång. De hade en gammal Xbox som de sålde för 1,000 kr. Inte illa, då den kostade 1,300 för några år sedan.

Och i eftermiddagen har jag försökt spela ett bilracing spel som kom med Xboxen. Herregud vad svårt! Inte ens på “easy mode” kunde jag komma bättre än trea (av fyra). Vi hade ett gammal spel i den andra Xboxen och den var ju mycket lättare.

Vi har också varit ute och njutit av solen. Det blåste lite fortfarande men det var fint. Och krokusarna blommar redan!

Till kvällsmat åt vi Chinese Take Away som dottern hade sagt att hon ville ha till födelsedagen. De hade något de kallar för “tre små rätter” så vi tog tre sådana, alltså 9 olika rätter. Riktigt gott! Deep fried prawns, chicken in peanut sauce, beef in black onions, deep fried pork, beef in bambu, pork in peanut sauce…

Fredag kväll

Veckan snart över, och allt går tillbaka till det “normala”. Maria besökte skolan och det ser lovande ut. Tänk om det kunde bli riktigt bra!

Den här helgen har vi inget planerat förutom att dottern fyller år. Vi har inte riktigt hunnit planera för det, så både hon och sin mor var bortresta. Vi får väl improvisera lite! Tänk, 11 år har gått. Det går så snabbt att man knappt hinner med. Trevlig helg alla bloggers.

Frun och dottern kommer hem

Ikväll kommer estrogen falangen ( om man ska använda sig av Prudie uttryck; hon brukar ju kalla männen i familjen testosteron falangen) hem från resan till den Kungliga Storstaden. Vovve och jag tycker det blir skönt att ha hela “flocken” samlad igen. På något sätt blir det väldigt konstigt när hälften saknas! (sonen tror jag har haft det ganska skönt; ingen som gnäller på honom, ingen som bråkar med honom).

Och imorgon ska Maria träffa folk i skolan där hon kanske börjar jobba snart. Spännande spännande!

Stöd från blogisar

Ni är helt underbara. tack för all stöd. Tänk, skulle jag se er på gatan är det bara en jag skulle känna igen! Jag satt med Maria tidigare och berättade att jag skrivit om veckan och hur mycket stöd jag fått… av människor jag inte känner “på riktigt”. Hur man nu ska säga det.

Inatt sov jag som en stock. Efter en hel vecka utan sömn behövdes det.

På “fronten” är läget välidigt mystiskt. Både kollegor och föräldrar vill ha Maria tillbaka, men chefen vill inte. Facket säger att de ska bryta det nya kontraktet och vill att hon sjukskriver sig. Vet inte riktigt vad detta innebär. Vi får se på måndag.

Det har varit mycket denna vecka. Men nu känns det lite bättre.

Tre kungars dag

Idag är det stor dag i Spanien och andra katolska länder. De firar “El día de los Reyes Magos”. Har inte riktigt fattat varför dessa tre män är kungar i andra länder (på engelska är de Three Kings Day”) men i Sverige är de Visa Männen. Konstigt, någon kanske kan förklara.

Minns som barn hur det var. Alla tyckte vi var konstiga när vi fick våra gåvor på julafton. De fick ju vänta hela två veckor innan de fick sina! Men sedan, när Nyåret kommit, då var jag och min syskon avisar på dem eftersom de hade alla sina paket kvar!

En på jobbet förstod inte riktigt varför man firar kungarnas dag. Själv tycker jag att det är ju ganska naturligt. De kom ju till Jesus med presenter, så då är det ju ganska naturligt att barn får presenter den dagen.

Vi kommer i alla fall att fira det med god mat. Fisktösen kom ju med ett paket fina räkor, bland annat, så nu ska jag leta efter recept…

Juldagen

Jag gillar juldagen. Det är lugnt. Allt som skulle göras på ett visst sätt, är gjort. Barnen har fått sina gåvor, och frågar inte “när kan vi öppna paketen?”. Det är skönt. Avstressat.

Julafton är ju väldigt roligt, tycker jag fortfarande. Som barn var det ju årets bästa dag. Men på senare tid har en ökad stress inför julen gjort att lite av julaftonens glans har försvunnit. Det blir en balans mellan allt som måste göras och att njuta av det man gjort.

Därför älskar jag juldagen. Det finns inga tider att följa. Maten är klar, det är bara att lägga fram dem. Folk är lite latare och då blir det lugnare.

Nu går det att njuta utan att stressa dit. Så ska julen vara!

Gamla minnen

I lördags klädde vi granen. Det är en rolig tillställning, där alla är med. Samtidigt blir det en tillbaka blick i tidigare jular. Vi samlar på oss dekorationer från olika hem, från olika tider, från olika resor.

Vi minns Marias och min första jul tillsammans, då vi har en dekoration vi fick då.

Vi minns när vi träffades, eftersom vi har en dekoration från hennes ex som jag väldigt glatt hänger upp. En panda från Kina, som han köpt under en resa.

Och mina jular hemma med mamma, då jag hänger upp mitt lilla äpple som jag gjort sedan jag var liten.

Vår resa till Florida när Mickey Mouse hängs upp.

Den glada grodan, som butikssäljaren påstod var en gay-groda, gör att vi kommer ihåg vår första jul i det nya huset.

Vi har också någon sak från USA som är en aning “tacky” men som gör att vi minns åren vi bodde där.

Ett hemlagat äpple, som sonen målade när han var ungefär 5.

Man kan bli en aning melankolisk, men ibland känns det bra att göra så. För det är ju glada minnen, trots allt.

Första advent

Det blev lite lussebullar igår. Eller “lussycats” som vi kallar dem. Hembakade.

När mor och dotter bakar hemma brukar sonen och jag gömma oss. Det är nämligen inte ett friktionsfritt samarbete. Mor vill göra på ett sätt, dotter på ett annat. Den ena en tjurskallig vädur och den andra en envis liten fisk som lärt sig hantera betydligt större hästar. Det blir, med andra ord, fyrverkeri i köket. Men det slutar, konstigt nog, men väldigt goda “lussycats”.

Barnen brukar få en liten adventspresent från mor. Kan vara en trisslott eller något annat smått. Officiellt är det ju från båda två, men alla vet att det är hennes idé.

Det är intressant med traditioner. Gör man något år efter år så blir det en del av vår verklighet. Barnen kommer alltid att minnas de små gåvorna de fick på advent.

Igår kväll var jag trött. Jag hade suttit upp lördagen och tittat på Brad Pitt’s “Troy” så igår gick jag och lade mig tidigt. Men jag skulle ju läsa min bok (Stieg Larssons) och då blev det inte så tidigt trots allt.

Jo, och min fru hittade ett jobb att söka. Detta blir spännande. De vill tillsätta den 7 januari. Alltså kan det bli snabba puckar om allt går bra…

Thanksgiving

Det blev en riktigt trevlig amerikansk fest.

Jag måste säga att Thanksgiving är bland de trevligaste sociala fester som finns. Historian bakom den är att de första engelsmän som flyttade till Amerika (Virginia närmare bestämt) på tidiga 1600-talet bestämde sig att tacka för varje år som de överlevt i det nya landet.

Amerikaner idag tackar för att ett år gått; för att alla är vid hälsa; för att alla lyckats komma till festen. För en del av oss som inte är Amerikaner kan det kännas en aning konstigt, men faktum är att alla har något att tacka för!

Det blev nästan bara Amerikaner och deras makar. Jänkarna kom från New York, Los Angeles, Anaheim, San Francisco, Pennsylvania, Kansas och till och med en från Alabama. Och min fru, naturligtvis, från P.R.

Arrangörern hade hyrt en liten typisk svensk byagård, där alla samlades. Den minsta var 3 och den äldsta 70. Det är rätt så intressant när en mängd människor från samma land samlas i en liten by i Sverige. För plötsligt var vi inte längre i Sverige. Vi var i USA. Surrealistiskt på något vis.

Maten bestod av kalkon, yams (sweet potatoes), sallad, olika typer av grönsaksrätter, hembakat bröd, hembakat corn bread och till dessert pumpkin-pie. Arrangören hade på typiskt amerikanskt sätt lyckats få lokalen och kalkonen gratis, med motprestation att vi skulle samla in pengar till välgörenhet.

Det hela slutade med att vi sjöng amerikanska sånger tillsammans.

Alla hade roligt och skrattade, och jag, med mitt finska påbrå, kunde konstatera att alla haft roligt utan att dricka en enda droppe alkohol.