Statistik

Ibland är det kul att läsa sin egen blogg. Man glömmer vad man skriver, och efteråt är det rätt så roligt. Jag har också konstaterat att en del bloggisar blivit inaktiva den sista tiden, så det är kul när några nya “ansikten” dyker upp. Jag får väl ta en fisketur också och se var jag hamnar.

På sidan statistik har det uppkommit lite mer information än den som fanns tidigare. Nu finns det till exempel “all time high” där Prudies röda soppa äger, för att använda sonens favorit uttryck. Den har hittils fått 998 klicks och nummer två på listan har bara 460. Den röda soppan har tidigare tävlat med den gula men jag får ge mig, den gula kommer bara upp till 175. Jag funderade lite om det fanns någon annan anledning till att den röda soppan var så populär och jag kom på att det finns en bild av Cookie Monster i inlägget. Det är nämligen Cookie Monster som sökord som fått mest clicks. Alltså kan man undra varför folk läser inlägget, för soppans skull eller för monstrets. Svaret på det kommer jag aldrig att få.

Missat en sak

Den mysteriska Ann har tydligen slutat. Jag missade det. Vet någon varför? Eller kanske hon bloggar någon annanstans?

Apple pie

Irrade omkring i någon blogg och hamnade hos Nika, som hade en lustig liten test.

Vilken typ av paj är du?

Jag blev en Apple pie.

You Are Apple Pie

You’re the perfect combo of comforting and traditional.
You prefer things the way you’ve always known them.
You’ll admit that you’re old fashioned, and you don’t see anything wrong with that.
Your tastes and preferences are classic. And classic never goes out of style.

Those who like you crave security.
People can rely on you to be true to yourself - and true to them.
You’re loyal, trustworthy, and comfortable in your own skin.
And because of these qualities, you’ve definitely earned a lot of respect.

Jag utmanar alla att testa sig själva!

Bloggen, min terapi

Brukar starta dagarna med bloggen. Skriver ett inlägg och läser lite. Får lite skratt här och där, lite visdomsord här och där, lite inspiration och en del energi. Därefter är jag fit for fight. Ibland när jag tycker att jag inte åstadkommer något läser jag Bildts blogg. Den mannen hinnar ju knappt gå på toa. Läser man den bloggen får man eld i rumpan. Jösses, kan han göra si och så måste jag väl aktivera mig!

Elakt

Igår satt jag och tittade på TVn efter tennisen. Med andra ord, satt jag som en zombie och tittade, men registrerade ungefär 10%.

Plötsligt kom det ett inslag om elakheter på nätet. Barn som blir mobbade, tjejer som blir filmade med webcam och vars filmer sedan läggs ut, utan att de vet något om det. De berättade att människor blir extra elaka när de kan skydda sin identitet och inte behöver stå för vad de tycker. Antagligen är det så.

Jag har själv förundrats över hur elaka människor kan vara på nätet. Se bara kommentarerna jag fick angående ICA. Ibland läser jag spanska sporttidningarna på nätet och har också konstaterat att fenomenet finns där. Människor som mobbar varandra via kommentarer på andras bloggar. Detta har jag också sett hos Bildt.

I söndags köpte jag Expressen, vilket jag inte brukar göra. Nu kom det en liten kille förbi huset och sålde tidningar, så jag köpte en. Sedan läste jag om hur Tilde åkt ut ur Let’s Dance. Och jag läste kommentarerna om henne. Jag blev förstummad. Hur elaka människor kan vara mot varandra. Här var det människor som tyckte att hon var en katastrof och att hon inte ens borde ha deltagit. Men språket de använde var ju tio gånger grovare.

Jag förstår inte riktigt behovet människor har, att vara så elaka.

Idag

Mår bättre idag, som ni märker. Ska försöka ta itu med utmaningarna jag fått av er!

Terapi

Läste nyss Filosofans inlägg om hennes bror. Hemskt. Jag tänkte också på hur vi bloggisar tar upp sådant.

Det är väl en form av terapi. Att inte hålla i allt. Faktum är att jag tänkte på det imorse, innan jag läste hennes inlägg, när jag skulle skriva mitt. Hur vi har ett behov att berätta sådant som är viktigt för oss, trots att vi inte känner alla läsare. När jag skulle skriva hade jag först ingen lust. Men sedan kom jag på att jag var i behov att berätta. Inte för att jag vet varför. Bara…därför.

Distans

En gammal bloggis ( gammal och gammal…hmmm) skrev ett email till mig. Vi har inte hörts av på ett tag nu. Jag svarade och sedan fick jag ett email tillbaka. Hon tyckte att hon märkte en viss distans.

Vet inte varför men jag har tidigare funderat över det. Jag har ett antal vänner utspridda över hela världen, från Arizona till Malaysia. De flesta har jag kontakt med via email. Några av dem via telefon, fast det händer sällan. Dessa vänner är det som man vanligtvis kallar för “goda vänner”. Människor man känt länge. Man vet var de studerade, var de jobbar, om de är gifta och har barn. En del av dem har jag till och med bott tillsammans med.

Men jag känner en viss distans i vår kommunikation. Den är inte medveten. Men den finns.

Sedan har jag bloggisar som jag kommunicerar med varje dag. Jag vet inte era namn. Vet inte var ni studerat. Om ni studerat.  Vet inte var ni jobbar, studerar eller var ni bor. Några vet jag lite mer om, andra vet jag ingenting om. Men kommunikationen med er känns nära.

Jag kan bara komma på en sak som gör att den ena typen av kommunikation känns distansierad, medan den andra känns nära. I bloggen skriver vi om små, vardagliga saker. ibland kanske viktiga, ibland oviktiga. Det behöver inte ha en ordning, eller planering. Därför känns det nära.

Med emailen blir det styrt. hej hur har du det jag har det bra. jobbet går si och så. Barnen mår si och så. Och så vidare.

Så egentligen, borde man be vännerna och släktingarna att börja blogga.

Gamla bloggisar

Besökte Ninnibeth på Pressen och därefter fick jag en liten fundering. Jag skriver ju inte där längre, och det enda jag gör där är besöker henne. Så jag kollade min “vänner lista” som finns kvar. Jag hade 10 vänner, och av dessa är det inte så många som är aktiva längre.

Det är väl precis som med andra vänner, några kommer , några går. Ibland tänker jag på er som slutat, om ni nu råkar läsa min blogg, bara så ni vet! Och jag undrar, vad håller ni på med?

Ett gott skratt

Måste säga att en av de bästa sakerna med att blogga är att man, när man känner sig så där uttråkad eller deppig, kan besöka sina bloggisar och få ett gott skratt.  Idag har jag skrattat så tårarna har nästan runnit, och jag blivit lite orolig att grannen undrat vad som pågår. Vips så är man inte uttråkad längre!

tack för det!