Under flera år har jag bloggat, och därefter började jag först på Facebook, sedan på Linkedin och slutligen på Twitter. Bloggen och FB gillar jag, och förstår mig på, men de senare två har jag inte riktigt kommit in i. Däremot har jag vänner som finns i de olika nätverken, och jag börjar se ett antal intressanta mönster.
För en del människor verkar det vara viktigt att samla på sig så många “vänner” som möjligt. Jag undrar vad meningen är, egentligen.Är det för att visa upp hur social man är? “Kolla, jag har 500 vänner!” Man skulle tro att dessa människor är väldigt sociala, eller hur. Det är bara det att om 30% av alla dessa vänner skriver ett inlägg, blir det så många att man inte hinner med.
Det märkte jag för ett par dagar sedan. En av mina bästa vänner, på Fb och IRL, har över 500 kontakter på FB. Ännu flera på Linkedin. Han skriver säkert mellan 3 och 5 inlägg per dag. Jag har inte varit så flitig, men ändå, rätt så aktiv. Och så skickar han mig ett meddelande ” hej, hur är det med dig? vi har ju inte pratat på länge”.
Det fick mig att fundera. Jag har ju läst massor av hans inlägg och vet, ungefär, vad han håller på med. Hans meddelande lät… långt borta. Konstigt. Det lät som om han inte märkt att jag också finns på FB. En tanke slog mig… kan det vara så att han skriver en massor, men läser ingenting? Jag har faktiskt aldrig fått en kommentar av honom.
Sedan har jag en annan kontakt, som är ännu flitigare än den första. Problemet är att hon kopplat ihop FB, Linkedin och Twitter. Alla hennes inlägg syns på tre ställen samtidigt. Jag drunknar i hennes inlägg. För en vecka sedan skulle jag skicka henne ett meddelande. Gick in på FB, meddelanden, och konstaterat att jag skickat samma meddelande för två år sedan, utan att få svar. Eller läser hon inte sina meddelanden, eller bryr hon sig inte om dem.
Väldigt socialt. Man är så aktiv på dessa sociala nätverk, och ändå är man så osocial, på samma nätverk.
Ett tredje mönster. “Flitig syndromet”, kallar jag det. Personer som läst kändisars inlägg och försöker göra liknande. Visa sitt “perfekta liv”. Alla inlägg är filosofiska, många citat, och så även allt man gjort. Man bygger upp en fasad, och vi som känner personen, undrar vad som hänt med honom eller med henne. Så där är ju inte personen i verklighet? Eller är det tvärtom? Kan det vara så att det man visar upp på FB, är det “riktiga jaget”?
Det finns många som ser det som en prestigesak och ett tecken på framgång att ha många vänner på FB. För min del säger det ingenting. För vad står vänskapen för? Vänner? Ytligt bekanta eller en kontakt via nätet? Inget fel i sig men vänskap är också något annat.
Håller mig nog helst till bloggen…
Håller med Znogge för många ligger det allt lite prestige i att samla på sig en så stor “bekantskapskrets” som möjligt varför eller till vilken nytta!? Samlare är den listan sådana “bekanta” är listade hos mig. De flesta av mina riktiga vänner om man inte räknar med ungdomarna är lika “kräsna” som jag när det kommer till att “samla på sig så mycket som möjligt”
En “putsad fasad” (redigerad verklighet) är det som visas upp på FB påstår jag!
Kanske bör tillägga att det där med “putsad fasad” menade jag vad det du beskrev fick mig att tänka…de flesta av mina vänner skriver om vardagliga anekdoter, såsom jag själv…en del av dem skriver inget alls de bara finns där som “gammal bloggare” är jag troligen aktivare än många av vännerna
Jag är helt klart en WYSIWYG (What you see is what you get)-internettare; finns på Twitter, blogg & FB.
För mig är det så här:
* Bloggen – tankar & dagbok.
* Twitter – Mingel, åsikter & tidsfördriv
* FB – Hålla kontakten m vänner.
Därmed inte sagt att jag inte träffat nya vänner via blogg & Twitter också, men det är få av dom som landar i min FB, så känn dig hedrad!
Kvalitet vinner alltid över kvantitet!