För ett par veckor sedan, hade jag nöjet att gå på ett frukost möte arrangerat av vår resebyrå. De hade bjudit in en man som länge jobbat utomlands, i flera olika länder. Han pratade om de nya utvecklingsländerna och den stora potentialet som finns i dessa.
Ett ämne han berörde var ledarskap. Han tyckte att den “svenska modellen” mycket väl kunde exporteras eftersom den fungerade så bra, och så gav han exempel på framgångsrika svenska företag. Gissa vem var den enda som ställde en kommentar / fråga till honom under hel mötet… ja, det var jag. Jag påpekade att den “svenska modellen” där medlemmarna i gruppen själva får bestämma vem gör vad, inte alltid fungerar. Jag har själv testat det på en grupp från latinamerika och ingenting hände överhuvudtaget, tills en av medarbetarna sade till mig att jag inte kunde göra på det viset. Om jag i stället delegerade tydligt och gav konkreta order, skulle allt fungera mycket bättre. Och så blev det.
Idag fick jag ett något komiskt bevis på detta, här hemma.
Chefen har sitt kontor bredvid vårt lilla kök. Han ansåg idag att soporna luktade illa, så han stängde dörren till sitt kontor,och hoppades på att “någon” skulle ta ut soporna. Alla på kontoret blev något förvånade när dörren var stängd. Till slut kom alla på att han hade stängt dörren därför att soporna luktade, men ingen tog ut dem.
Det gjorde jag. Och så tänkte jag på hur detta aldrig hade hänt i ett företag i Frankrike, till exempel. Där hade chefen tagit första medarbetare och sagt “ta ut soporna!”. Men här väntar man på att “någon” fattar att soporna ska ut och själv tar initiativet till det.
Löjligt.
Jag tycker förstås att en bra chef borde ta ut soporna själv & föregå med gott exempel…
Hahaa, chefer har väl också sopor att “gå ut med!?” När han nu gjort sig “besväret” att stänga dörren så hade han väl lika gärna kunnat gå ut med soporna (min uppfattning)…fast jag vet ju inte hur långt ni har till soprummet!
Jag misstänker att han har tagit ut dem tidigare, då han märker lukten snabbare än vi andra, och att han då tänkte “den här gången gör jag inte det!”men så ville han markera det på något sätt, utan att behöva konfrontera någon.