Mötet med Kejsaren

Igår hade vi mötet med den stora kunden. Lik Ikea ska han pressa skiten (ursäkta språket) på leverantörerna, och det blev, som vanligt, en riktig upplevelse att sitta i mötesrummet med Kejsaren, Presidenten och hans maffia liknande kumpaner, som inte sade ett ord under hela mötet.

Kejsaren gillar inte mig, därför att han anser att jag har ”attityd”. Han har tydligen inte fattat att vi finnar är vana att bråka med storebror, om inte Sverige, så Ryssland, och vi ger oss inte så där enkelt.

Vid ett läge blev han så arg att han bara skrek på mig. Chefen (min) trodde jag skulle få förmaksflimmern tillbaka, men hjärtat klarade av testen, trots att pulsen höjdes en aning.

Det är bara det att jag har en inbyggd mekanism som en tidigare chef kallat för ”clam shell approach”. När jag möter någon som skriker på mig blir jag tyst och försvinner in i min mussla. Med min blå ögon stirrar jag bara på den som skriker (min fru brukar bli hel galen när jag gör så).

Det är inte märkligt att vår bästa Formel 1 förare kallas för Iceman. Det ligger i generna.

Det hela slutade ungefär som vinterkriget. Vi förlorade Viborg men vi behöll resten av landet.

Få se hur nästa runda, om ett år, blir.