Den långa kvällen

Igår kväll konstaterade jag att den (alltså kvällen) blev plöstigt längre än vanligt. Måste ha att göra med timmen vi fick.

Efter matlagning och diskning var klockan bara halv sju. Helt ljust ute, så jag kom på den lustiga tanken att klippa gräset. Det är nämligen så att den sista gången jag hade tänkt klippa i höstas blev aldrig av på grund av regn. Alltså var gräset lite för långt hela vintern.

När klippningen var färdig gick Vovve och jag på en lång promenad. Riktigt skönt, faktiskt. Det var cirka 6 plus grader och vindstilla.

Kom hem, duschade och tittade på klockan.

19:45

wow. Läste lite på Abraham Lincolns bok och sedan kom sonen ner och pratade lite med mig. Han har ont i halsen och kände sig rätt så trött. Han ville titta på CSI med mig men då var klockan bara 20:15.

Så vi började zappa på fjärrkontrollen och hamnade i Ecuador.  Fotbollsmatch mot Brasilien. Det kan ju vara rätt så intressant!

Men, brassarna hade ingen lust att spela och Ecuador försökte och försökte men hade svårt att få bollen i mål. 1-1 slutade det hela.

Sonen blev för trött och gick och lade mig medan jag såg på CSI.

Det komiska var att jag hela tiden hade känslan av att kvällen aldrig tog slut. Underligt, egentligen. Det var ju trevligt hela tiden. Jag tror att det hänger ihop med att man på sommaren är ute ganska sent och gör det ena efter det andra. På vintern är man inne och gör inte alls lika mycket. Och på våren kommer tiden då man går från det ena till det andra, och det känns konstigt innan man anpassat sig. Eller så är det bara att jag är lite underlig. Whatever.

3 besök till IKEA

Jag har lyckats med bedriften att köpa en futtig möbel från IKEA och besöka affären tre gånger under en 12 timmars period.

Vi köpte en liten möbel till badrummet. Dottern och jag skulle sätta ihop den och vi var mycket noga med att alla små bitar skulle inte tappas bort. Sedan berättade jag för henne att det var viktigt att vi satt ihop möbeln lugnt, utan att stressa, för det är så lätt att sätta ihop delarna på fel sätt.

Det började bra tills vi kom till lådan. Den skulle sättas ihop med hjälp av 8 plastskruvar som man slår in. Alltså är de som en spik, fast de liknar en skruv.

Försiktigt gjorde vi det för att inte slå fel och förstöra ytan brdevid. Precis när vi slagit in nr 8, kollade jag på bilden för att jämföra och konstaterade att vi hade gjort fel. Sidorna av lådan var in och ut. No worries, tänkte jag, det är väl bara att dra ut skruvarna.

Nähädu. Så enkelt var det inte. Efter bara någon minut konstaterade jag att risken att förstöra lådan var rätt så stor, så jag tog den med mig till IKEA och frågade experterna hur man gör. Jag trodde att de skulle ha ett speciellt verktyg eller i alla fall en speciell teknik.

Tjejen var väldigt trevlig och försvann med min låda i 15 minuter. När hon kom tillbaka hade hon lyckats ta bort en skruv och det var märken på lådan. Sedan visade hon mig hur hon hade gjort. Hon hade dragit ut skruven med en tång. Ok, det kan jag väl göra hemma, tänkte jag.

Åkte hem och drog ut tre skruvar utan större problem, och då lossnade den ena sidan, vilket gjorde att jag inte hade något att dra mot, när jag började på den andra sidan.

Skruv 5 kom ut men när jag höll på med skruv 6 sade pang! och sidan gick itu. Det såg ut som om jag satt en bomb in lådan.

Tillbaka till IKEA för att se om jag kunde beställa en ny låda.

Medan jag väntar på min tur läser jag skylten på väggen

Det är lätt att montera en IKEA möbel. Följ anvisningarna. Skulle du få problem är det bara att prata med vår monteringsservice.

Yeah, sure.

Fågel eller fisk?

Min nya kinesiska vän skickar flera meddelanden till mig. Jag känner mig en aning misstänksam… det här företaget verkar mysko på något sätt.

Tänk om det går fel? Det handlar om en massa pengar.

Så jag gör som i ”Vem vill bli miljonär”, och ringer en vän.

Han har gjort en massa affärer med folk i ”underliga” länder (inget fel om dessa länder, men det är sådana länder där en västerlänning inte vill resa till ensam, om ni förstår hur jag menar). Länder som Colombia, Iraq, Nigeria, Guatemala…  länder där ”allt kan hända” i princip.

Han lyssnar på det jag säger, och jag kan nästan se honom nickande, instämmande. Sedan berättar han att det finns ett nytt fenomen i Kina. Eftersom alla vill göra affärer med Kineser, finns det också andra möjligheter. En kinesisk variant av Nigeria breven. Det går ut på att man väljer ett företag i Europa, låtsas att man ska göra stora affärer tillsammans, bjuder in företaget på besök så att man kan göra upp affären, och Zap! Som en liten fluga fastnar man i fällan. Den andra varianten är tvärtom. Man säger att man vill komma på besök, och för att göra det krävs inbjudningsbrev, som man kan sälja för stora pengar i Kina…

Hans egna företag blev utsatt för något liknande. Allt verkade riktigt bra, nästan för bra. Så de började ställa mer frågor av teknisk natur som ingen skulle kunna svara på, om inte de kunde ämnet. Deras kines försvann. Så där bara.

Så nu sitter jag här, och funderar på hur jag ska göra. Det första är att ställa en massa knepiga frågor. Vi ska se om kinesen nappar… vad är det för en fisk? Eller är det en fågel?

Så blev det mörkt

Klockan 20:30 blev det helt mörkt här hos oss. Med spänning kollade vi runt omkring för att se om alla var med.  Nej, vi kunde se lampor i två hus.

Däremot så var kommunen med. Gatubelysningen släcktes.

En släkting ringde och berättade att så var inte fallet där hon bor, utanför Stockholm. Hon gav eloge till vår lilla kommun.

Men, jag funderade på en sak. Det är ju ungefär som när USA inte till vara med i Kyoto avtalet. Om det är bara de små som agerar, kommer det ju inte att hjälpa.

Hemmamaken

Medan frun var ute och kollade läget ( dvs shoppade) stannande jag hemma och var en riktig

househusband

Diskade, dammsög, tvättade toaletter, tvättade kläder…

Det lustiga är att jag har ingenting emot att vara hemma.

Jag brukar skämta med Maria och säga att det vore skönt om hon hade ett jobb som gav oss en massa pengar och jag kunde vara hemma och vara en househusband.

Brev från försäkringsbolaget

Igår fick jag ett brev från försäkringsbolaget angående larmet. De går med på att betala ut en summa och att det blir enbart  en självrisk!

Men, för att göra det hela mer intressant, finns det en liten lustig sak. Total beloppet är 6,000 kr men jag får 3,500 efter att de dragit bort självrisken på 800.Det är ju 4,300 egentligen. Vill jag komma upp till 6,000 måste vi handla skor upp till 6,000 kr under sex månaders tid och skicka in kvitton till dem.

Shop ’til you drop, med andra ord.

Jag tror, eller är ganska säker på, att min kära fru kommer inte att ha några som helst problem att bränna 6,000. Eller vad tror ni?

Too good to be true?

Alltid då och då dimpar det ner ett email från någon som vill handla av oss. 90% kommer ifrån företag vi vet om. Resten kan vara från uppfinnare som hittat på ”det ultimata” som ska erövra världen, företag som är ute efter att kolla priserna, eller liknande.

Men ibland får jag ett meddelande som jag inte vet om det är på skoj, om det är allvarligt, bluff, skämt eller vad. Kan till och med vara för bra för att vara sant.

Jag fick ett sådant email i tisdags. En kines som säger att han vill köpa en artikel av oss. När jag räknar ut vad en order skulle vara värd, är det 1,5 miljoner kronor. För oss är det stora pengar.

Men… en kines? I Kina, alltså.

I vanliga fall är det ju omvänt. Vi köper av dem.Det verkar inte heller som ett skämt, för nu har jag fått fem email av honom. Med bilder och ritningar.

Så jag ringde honom, men han kan inte engelska, så jag pratade med en kinesiska som förstod ungefär vad jag sade. Men, vi kom inte långt på det samtalet.

Jag klickade på en länk i hans email och hamnade på en intressant sida. Testa själv HÄR.

Animal Song

Ibland undrar jag vart vissa musiker tar vägen. De är så extremt populära ett tag, och sedan förvinner de. Lämnar inga spår.

På vägen hit lyssnade jag på en sådan grupp. Australiensiska Savage Garden, med Darren Hayes och Daniel Jones. Vilken musik! Skivan Affirmation är ju en riktigt kanon salva. Deras röster är ju också sådana att man får gåshud när man lyssnar på dem.

Tur var att jag hade fartkontrollen på, annars hade nog hastighetsmätaren gått upp till 140 km / timmen.

Eller vad sägs om denna

Missvisande journalistik

I vår lilla stad finns det två tidningar. Den ena sympatiserar med moderaterna och den andra med vänsterpartiet.

Jag läser den första. Från början hade jag ingen aning om tidningarnas politiska inställning, det blev bara så att jag började min prenumeration därför att jag frågade kollegorna vilken tidning var bäst.

Den röda tidningen, om jag får kalla den så, försöker alltid då och då få nya läsare genom att skicka ett gratis exemplar av tidningen. Nästan varje gång jag läser den blir jag irriterad. Inte därför att deras politiska åsikt inte är samma som min egen, men därför att de ”färger” texterna så att läsaren ska få deras bild av händelsen. Jag föredrar neutral journalistik där läsaren själv får avgöra vad som är rätt och fel.

Idag skrev de om vårt företag. Jag har tidigare nämnt att vi fått problem med olika myndigheter på grund av miljökraven.  När man läser deras text får man bilden av att vårt företag är en miljöbov och att vi inte vill betala för att säkerställa miljökraven därför att det skulle bli för dyrt. De får det att låta som om vi är för giriga. Det de inte berättar, är att företaget gått back två år i rad och att lösningen som ingen vet ens om den fungerar, skulle kosta flera miljoner kronor att köpa och skulle också kosta flera miljoner årligen att driva. Trots att de inte ljuger, så lyckas de förmedla en bild genom att inte berätta hela sanningen.

Det stör mig, därför att jag vet vad hela sanningen är. Och, om de gör så här när de skriver om ett litet företag mitt i skogen, hur ska de inte göra när de skriver om annat som är viktigare?

26 mars

Det snöar ute, och det är rätt så kallt för att vara här. -6 grader. Det känns nästan som om det är kallare nu än det var i januari.

Dotter och fru kom hem igår från lillsemestern hos svärföräldrarna, så nu är Vovve nöjd när alla ”får” är i hagen. Hon har sökt dem de senaste två dagarna.

Jag vet inte om ni såg ett inlägg när ni loggade in. Det handlade om Twitter och att man skulle på något sätt kunna kombinera det med WP. Igår lyssnade jag på radion och Alsing pratade också om Twitter. Själv vet jag inte vad det är. Någon därute som vet?

Det är ju helt makalöst hur det dyker upp nya tekniska platformer hela tiden. Hos mina släktingar och vänner har Facebook blivit populärt på sistone. Jag som brottades med Facebook för ett år sedan och förstod inte vitsen med det.