Efter alla möten tar vi en taxi hem. Det är en gammal skrynklig liten japansk bil, gul och blå, nästan som taxina som fanns i Barcelona för 30 år sedan, fast de var SEAT, men de var också gula, och svarta.
Chauffören är en gammal man, som påminner lite om en av Kubanerna som sjunger ”pantamera” i reklamen på TV. Samma mörka hy, utan att vara svart, och samma glimt i ögat.
Chauffören vill gärna prata. Han heter Nacho, och har bott i USA. Han tycker min spanska är fantastisk, och min engelska. Han säger till min chef att jag är väldigt intelligent. Och så frågar han mig om inte jag tycker samma. Vad kan man säga?
Sedan frågar han min chef
- sabes dónde está Dios? Y dónde lo puedo encontrar?Jag översätter: Vet du var Gud finns, och var man kan hitta honom?
Min chef funderar ett tag, och säger : i bottnet på Tequila flaskan!
Nacho skrattar så han gråter. Sedan säger han att det var ju fel svar, men det var roligt trots det. Det rätta svaret är
Díos está en el fondo de tu corazón. Dónde lo encuentras? En todos los demás. Gud är i hjärtats botten, och du hittar den hos alla i din omgivning.
Nacho pratar och pratar. Bilen skramlar och har sig, men så småningom kommer vi närmare hotellet. Vi kommer till en aveny med 4 filer och tusentals bilar. Mitt i avenyn, mellan alla dessa tokiga bilförare, finns en pojke. När vi kör förbi honom slänger han ett kort genom fönstret. Vi kör nästan på honom. Sedan tittar jag på kortet:

Helt tokigt.
Jag visar för Nacho, som skrattar.
Seguro que ella puede ir a tu habitación, si quieres! Hon kommer säkert till rummet, om du vill, säger han.
No, estoy casado y muy feliz. A mí no me gustan esas cosas. Nej, jag är lyckligt gift, och jag gillar inte sådant.
Qué bueno! säger Nacho. Va bra! Así debe de ser, no? Så ska det vara, eller hur?
När vi äntligen kommer till hotellet, och betalar, säger han till min chef.
El fondo de la botella, haha, no te voy a olvidar! Flaskans botten, haha, jag kommer aldrig att glömma dig!