Bild från en promenad

Lite filosofi

Dottern och jag gick på promenad i skogen. Efter en stund säger hon

Pappa, vet du varför det är bra när det är minusgrader?

Ingen aning…

Jo, du vet, många som har hundar plockar ju inte upp bajset efter sig, och om det är minusgrader, då blir bajset som en sten, och då spelar det ju ingen roll om man trampar på det!

genom Sverige

Då var det dags att åka genom landet igen, då jag körde hem svärföräldrarna. Det gjorde jag igår; idag kom jag hem.

Det var en riktigt vacker dag. Solen sken och det var lite snö mitt i landet. En riktig vacker vinterdag.

Musiken i bakgrunden… och tankarna flög iväg…

Man hinner reflektera över ganska mycket när man sitter i en bil i tre timmar. Speciellt när trafiken är lätt, och man inte blir störd av andra. Bilens hastighet anpassas med hjälp av cruise-controllen, vad det nu heter på svenska.

Och så kör man. Och funderar.

Tänker på året. Hur det började. Hoppas det blir bättre nästa år.

Madonna sjunger La Isla Bonita… och jag funderar på min fru. Den sången kom ut när vi träffades. Så mycket vi har upplevt tillsammans… vad vi betyder för varandra… hur jag älskar henne…

Jag ser en insjö, frusen… man kunde kanske åka skridsko. Det har jag inte gjort på länge. Jag tänker på när sonen var liten och vi tog sparkstöttingen ut på havet…

Nu är det Rihanna som sjunger my umbrella… jag tänker på när vi åkte till Jönköping för att köpa en parasol… my umbrella… skrattar lite för mig själv.

Jag ser en man som går på en äng… naturligtvis tänker jag på Vovve. Att gå på en äng vore ingen dålig idé, nu när det är så vackert… när jag kommer hem ska jag gå på en lång promenad…

Och så går tiden förbi, och innan jag vet det, är jag hemma.

Boken

Till julen önskade jag mig Tusen strålande solar, av Khaled Hosseini, och jag fick den! Två dagar senare är jag klar med boken. Den är riktigt fängslande. Jag var lite fundersam om det skulle bli en sorts kopia av Flyga Drake men det var ju inte alls på det viset.

Jag kan varmt rekommendera den till alla.

Boken handlar till stor grad om kvinnors öde i Afganistan och under Talibanerna. Jag funderade ett tag på när Gudrun Shyman sade att alla svenska män var som talibaner. Hur hon kunde komma på det kan jag inte fatta. Jag undrar om hon vet vad en taliban är överhuvudtaget. Om någon borde läsa boken är det hon!

Lugnet råder

Juldagen börjar helt tyst. Medan alla sov gick Vovve och jag ut på promenad. Vi såg bara två människor ute, min hurtiga granne, som var ute och joggade, och en man med sin hund.

Sedan kom vi hem, en halv timme senare, och huset var helt tyst. Det är fortfarande ganska tyst.

Lugnt. Fridfult.

Jag gillar nästan Juldagen mer än Julafton. Trots att den senare är väldigt rolig och trevlig, brukar själva dagen vara en ”laissez-faire” dag. Man behöver inte städa, fixa, dona. Man kan bara vara, och ingen tycker det är fel.

Slappt och skönt.

Ikea skinkan

Igår var det en bra dag för telefoni bolagen, då vi ringde en massa syskon här och där, och en del ringde hit.

Min syster var en av dem. När jag ringde höll hon på att göra de sista detaljerna på sin Ikea skinka.

Ikea skinka?

Hon bor i Holland, och tydligen är det inte lätt att få en skinka som liknar vår. Ikea to the rescue!

Tydligen såldes många IKEA skinkor där…

Kalla vindar

Idag kändes det riktigt kallt ute, när Vovve tog mig ut på promenad. Det lär väl bli en riktigt vacker dag, för vi kunde se stjärnorna! Härlig känsla att komma ut ur den eviga gråa dimman.

Sista dag på jobbet, sedan är jag ledig i två veckor. Vi har bestämt att stänga lite längre än vanligt, då det är inte så myckat på gång. Jag pratade med en kund i Frankrike igår som också sade att December var en katastrof och att order böckerna var ganska tomma.

Egentligen har vi inte riktigt upplevt finanskrisen hos oss. Nedgången är rätt så normal, den här tiden på året. Vi får se hur det blir nästa år; de flesta av mina kunder tror inte att vi blir särskilt påverkade.

Och idag är det rensning som gäller. Det är ju ingen idé att påbörja något nytt, däremot är det bra att städa i kontoret så det är fint när man kommer tillbaka.

Kors och tvärs över riket

De senaste dagarna har jag suttit en hel del i bilen. I fredags körde jag hem från den danska huvudstaden och i lördags åkte jag åt andra hållet, hela vägen till Halmstad, för att hämta svärföräldrarna, som ska vara hos oss under julhelgen. Igår åkte jag alltså tillbaka. På tre dagar har jag kört tvärs över landet tre gånger! Jag kan konstatera, för alla er som ska ut och köra, att klockan 13:00 är deadline om man vill unvika mörkret. Och det är ju tidigare för er som bor norr om mig.

Svärfar var väldigt lättad över att inte behöva köra. Han är ju 87 år gammal, så det är inte så konstigt. Han satt i bilen och myste, tänk att ha en egen chaufför!

Gladast av alla blev nog Vovve. Hon älskar när svärmor kommer på besök, för då blir hon bortskämd så in i norden. Så glad blev hon att hon sprang runt i cirklar, under bordet, upp för trapporna, ner för trapporna, och samtidigt skällde hon så högt hon bara kunde. När hon gör det kallas det för ”the bichon buzz”.

En flaska whisky

Mötet…hur gick det med mötet?

Jag kan knappast berätta det. Det är…

Unbelievable.

Fucking unbelievable.

Vi anländer där 10:02. Två minuter för sent. Inte fel. Ringer på klockan.

- Hello?

- Good morning, we have a meeting with John.

- The door is open!

Sedan kommer en kvinna ner. Hor säger

- I will take you to the conference room.

Något känns fel, men jag vet inte vad. Jag observerar att hon inte säger ”John  will be with you in a minute”

Sedan kommer Mick. Honom har vi inte sett på ett par år. Han sätter sig ner, och börjar prata.

Sedan säger han…

”I do not know how to say this, but John is not here. He went to Spain…”

Vår värd finns inte. Vi har åkt fyra timmar till flygplatsen, flugit till London, kört ett par timmar, bott på hotell, åkt en timme till och

vår värd är i Spanien.

Stackars Mick är så generad att han inte vet vad han ska göra. Min chef är röd som en tomat. Och jag undrar vad jag ska hitta på. Plan B. Finns det en Plan B?

John ringer och berättar att han  inte vet hur han ska be om ursäkt. Han glömde oss, helt enkelt. Han vet inte vad han ska säga.

jag vet inte heller.

Till slut får Mick ta hand om oss. Han är duktig på att prata, och han tar ut oss till lunch. När vi går hem, ge han oss en flaska whisky. Han vet inte vad han ska göra, så det är väl hans sätt att be om ursäkt.

Jag uppskattar det. Han kämpade hårt för att fixa det som inte fixas kunde.

Jag har åkt hela vägen till Oxford för att komma hem med en flaska whisky.

Tre hela dagar, för en flaska whisky.

Partaj här

Äntligen i hotellet, någonstans väster om London. Resan hit gick bra, och vi anlände tidigare än planerat.

I hotellet är det balluns. Hela restaurangen var full med folk som skulle festa; kvinnorna var klädda som om de vore brudtärningar. Männen var inte alls lika klädda, en det till och med i jeans och t’shirt. Har de fattat att de ska på samma fest?Eller är det så att kvinnorna klär sig upp, men inte männen? Det kan ju vara någon sorts kulturkrock, där jag inte hänger med. Vem vet; jag lär aldrig få reda på det.

Vi får hoppas att de stannar i restaurangen, det är väl risk att de fortsätter i korridoren.

Imorgon har vi ett riktigt viktigt möte. Vi ska träffa en man som kan avgöra om företaget går med vinst eller förlust nästa år. Vi får be Gudarna att de håller sig på vår sida!