Ensamma åldringar
september 22, 2008Det blev en väldigt lyckad helg, måste jag säga. Svärföräldrarna var så jätte nöjda över att vi kom, de hade trott att de skulle fira ensamma!
Det kanske inte hade varit så ovanligt, egentligen. Tänker jag på vär släkt så kunde de flesta inte vara där av förståeliga anledningar. Det är ju inte så lätt om man bor i ett annat land. Men samtidigt funderade jag lite på svärföräldrarnas barnbarn. Några av dem har redan fyllt över 25. Till och med 29. Men inte ett telefonsamtal av dem. De låter det åt deras föräldrar. Men någon gång måste man ju släppa det! De är ju redan vuxna, de arbetar, och bor ensamma. Då förstår jag inte riktigt varför man inte kan ringa sina mor- eller farföräldrar någon gång.
Det är nog många äldre som är ensamma, även när de firar. Konstigt, tycker jag.
Att många äldre är ensamma stämmer nog rätt bra – vilken tur att svärföräldrarna har er i närheten!
Mina föräldrar skulle nog tycka att jag var konstig om jag ringde & grattade dom på bröllopsdagen. Mor- eller farföräldrar har jag inga kvar i livet.
På födelsedagar ringer jag alltid dock!
Jag tror också att det finns många äldre och ensamma. Så i bland får jag nästan dåligt samvete över att vi inte hinner träffa våra mammor oftare.
Jag jobbar rätt hårt med att kidsen ska ringa själva till far- och morföräldrar och berätta när det har hänt något. Det blir så mycket roligare om de får prata direkt med varandra och sedan kanske det faller sig naturligt att fortsätta att hålla kontakten när de inte bor hemma längre.
Roligt att ni fick en bra bröllopshelg!