Första besöket vi gjorde var till San Grimingano, en gammal liten stad, med över 1000 år på nacken. Den är känd för sina torn, 14 stycken som överlevt sekel efter sekel. Från början var de över 70 stycken, monument över rikedom. De rika ville visa hur rika de var, så de bygde torn. Den som hade högsta tornet, var rikast. Ganka enkelt. Dagens högsta torn är Torre Grossa, 54 meter högt.
Vi var där två gånger under resan. Den andra gången skulle Maria shoppa och vi andra skulle hitta på något annat att göra. Jag hade med mig en bok som heter ”the 10 best in Tuscany” som rangordnar allt, från hotell, till restauranger, till viner, till muséer. Som nr tio på ”barnens favoriter” fanns Tortyr muséet i San Grimignano.
Tortyr muséet? tänkte jag. Låter hemskt. Tänk om de inte sover om nätterna efter det. Men barnen ville dit, så vi gjorde det.
Grymt och hemskt, måste jag säga. Alla möjliga manicker för att tortera folk, de flesta flera hundra år gamla. Eller vad sägs om följande:
- en press för att pressa ihop händerna så de förstörs
- en hjälm som man skuvar åt så skallen spricker
- en tång för att ta ut naglarna
- eller en tång för att skära av brösten på kvinnorna? (varför man inte använde en kniv för detta vet jag inte, om man nu skulle hitta på något så korkat och hemskt)
Min reflektion efter besöket var att människorna är nog de grymmaste varelserna på jorden. hur kan man ens komma på tanken att ta fram dessa saker? Man måste ju sakna ett antal skruvar om man ska fundera på bra sätt att tortera folk.
Efter besöker frågade jag barnen vad de tyckte om muséet.
Rätt så häftigt!
Hmmm….




