Antik rundan på jobbet

På kontoret har vi tänkt renovera  två rum, och för att kunna göra det, var vi tvungna att städa igår. Huset byggdes på 20-talet… dvs nästan hundra år sedan, och massa människor har passerat genom det. Och många, har lämnat något. Om det är jobbigt att städa ett hus från 20-talet kan ni tänka er hur det är med ett kontor från den tiden.

Vi stod och skrattade lite åt det igår. Vi kanske borde ha bjudit in antik-rundan? tyckte någon.

Som tur var, hade man faktiskt städat upp till 50 talet. Så det var bara en 50-år gammal samling vi gick igenom. Gamla brev, faxar, beställningar, kursmaterial, inventeringslistor, fakturor, reklamationer, kuvert, samt en del papper vi inte ens visste till vad det använts.

Det var inte bara vårt företags historia vi gick igenom. Även Microsofts historia, och IT historian i sin helhet för den delen. Från Windows 3.11 till Windows 2000. DOS. Disketter, användarhandböcker i 22 språk, kursmaterial, modem, kablar, routers, telefoner, både analoga och digitala, telefonsvarare, en massa olika laddare och tranformatorer i alla möjliga format, ja, you name, we got it!

Men vad fint det kommer att bli! Skönt att bli av med gammalt skräp…

Välfärdens kärnfysik

I det här landet , och kanske många andra, fungerar systemet bra om man håller sig till ett sätt att vara. jobbar du 100% fungerar det. Är du 100% sjuk, fungerar det. Är du helt arbetslös, fungerar det. Men när man börjar blanda det ena med det andra, då vete katten. Man måste vara kärnfysiker för att förstå om man fått rätt ersättning.

För många år sedan hände det. Maria var arbetslös, och hon pendlade mellan att vara helt arbetslös till att få praktik och andra udda formar av anställningar. Pengar kom inte samma dag, därför att den ena myndigheten betalar på ett sätt och den andra myndigheten på ett annat. Man fick en summa en gång, en annan summa nästa.

Och nu är vi där igen. Maria jobbade 100%. Blev sjuk. Fick karensdag och två veckors sjuklön av arbetsgivaren. Sedan bröts kontraktet. Arbetsgivaren OCH försäkringskassan ansåg att hon blev arbetslös. Efter det fick hon sin ersättning sänkt till minimum, för en arbetslös som är sjuk kan ju inte få mer, eller hur? Under tiden fick hon betala fackavgift som vanligt, därför att facket anser inte att hon var arbetslös.

Nu började hon jobba, direkt från sjukskrivningen. Då arbetsgivaren anser att hon är nyanställd, får hon en karensdag igen och sedan betalar de två veckors sjukpenning + lön för den tiden hon jobbar. Hon som varit sjuk i ett sträck, får två karensdagar. Men, vi kanske inte borde klaga, därför att arbetsgivaren ger henne 10% av lönen de första 90 dagarna hon är sjuk. Och nu är det, de första 90 dagarna, trots att hon varit sjuk i 180 dagar. Klurigt, eller?

Vi satt och funderade på detta igår. Jag hade tänkt fylla i en blankett åt skattemyndigheten för att begära jämkning men jag kom till två punkter som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera:

1) ersättning du fått hittils

2) framtida ersättning

Det var då jag förstod att jag måste till Chalmers Tekniska och plugga lite kärnfysik först.

Bråk

Den här dagen har präglats av bråk med kunder. Kunderna vill ha ensamrätt på våra produkter, men marknaden fungerar inte riktigt på det viset. Ger vi någon ensamrätt, blir de andra arga. Gör vi inte det, blir de arga. Hur jag än vrider och vänder på det så bråkar jag med kunderna ständigt. Visst är det en mystisk värld.

Ibland känns det som om vi har kunder som egentligen inte vill handla av oss men måste, därför att de inte hittar samma saker hemma hos dem. Det känns som om man är en liten fisk som simmar i en bassäng full med hajar. Man vet aldrig vem som kommer att bita en först. Har man tur är man så liten att man lyckas smita iväg.

Men spännande är det, det kan jag säga. Kunderna slåss om samma saker och vi kan bara titta på. Tyvärr vinner inte alltid den vi hoppas på. Sådant är livet.

den franska bilskatten

Läser i dagens tidning att greker, italienare, tyskar och naturligtvis fransmännen börjat protestera på de höga bensin priserna. Finns det någon som vet hur man protesterar är det ju fransmännen. Det var ju ingen slump att revolutionen skedde i Frankrike.

Nu har de protesterat så pass mycket att Sarkozy funderar på att sänka bilskatten. Jipiii! I want SARKO!

Inrikes flyget

Sonen vill gärna åka till kusinen i Finland till sommaren, och jag har mina sista bonuspoäng kvar. Jag tjänar inga poäng längre, eftersom jag nästan enbart reser med det irländska bolaget.

Ringde till SAS och skulle boka. Vägen dit var inga problem men vägen hem fungerade inte då det inte finns plan hem från Arlanda efter det att planet från Finland landat.

-men om han flög till någon annan stad i närheten? undrade jag…

- ja, men det var en bra idé, svarade tjejen. Vilken då?

- stad A?

- inga flighter dit…

- stad B?

- vi lägger ner om en vecka.

- stad C?

- vi flyger inte dit.

Vi kom fram till att det inte går. Då måste han ta sig hem på ett annat sätt…

Man förstår ju att det går dåligt för SAS om de slutat flyga.

Natur reservatet

Det var så fint på Aboda att jag tänkte visa en bild från tornet…

Värre än vi trodde

Skrev för en vecka sedan att Maria föll ner för trapporna och ringde mig för att kalla på ambulans, vilket inte hände, eftersom jag inte fick meddelandet.

Sedan gick hon dag efter dag med smärta. Till slut, på fredag, skulle hon träna och hon berättade för hennes tränare vad som hänt. Efter lite funderingar sade han till henne att hon borde undersöka saken. Sagt och gjort, först åkte hon till läkaren, sedan till röntgen och sedan till akuten.

Det visar sig att hon har en spricka i en kota. På sättet hon fick beskedet lät det som om det kunde vara riktigt allvarligt. Just nu kan de inte göra något; de tror det blir bra om 4 veckor. Vi får hoppas det… problem med ryggen är aldrig kul!

Morsdag

I fredags frågade jag barnen om de hade något åt deras mor. De brukar ofta ha gjort något i slöjden eller målat något men den här gången hade de ingenting. Jag hade inte heller gjort något, men å andra sidan är hon ju inte min mor, så det kanske inte är så nödvändigt. Endå kände jag lite stress av det hela så jag kom på en idé.

Tänk om vi skulle ta henne på pick-nick! Av en slump hade jag frågat på jobbet om fina ställen man kan besöka och två kollegor rekommenderade ett naturreservat som ligger någon timme härifrån.

Barnen tyckte det var en bra idé och på lördag varnade jag Maria för att hon skulle inte hitta på något mellan 10 och 14. Hon blev ju mistänksam och gick halva dagen och grubblade över det. Hon ville så gärna veta vad som skulle hända så till slut sade jag att vi skulle ut på pick-nick. Hon tyckte det lät skoj, men sedan när vi var ute i trädgården och det blåste så man fick hålla sig om hatten, började hon få kalla fötter. är det så här i morgon vet jag inte om en pick nick är så bra idé, sade hon.

Söndagen kom och det var ju en riktigt vacker dag, men det blåste fortfarande lite. Jag lyckades dock övertyga henne om att det skulle säkert vara Ok, eftersom vi skulle åka in i landet. Jag hade märkt i min promenad med vovve att det var rätt så stor skillnad i blåsten om man var vid vattnet eller något in i landet.

Dottern och jag fixade pick-nick korgen och sedan åkte vi iväg mot Aboda Klint, som det heter. Till och med vovve fick följa med den här gången. Vägen till reservatet är väldigt krokigt, ungefär som att åka berg och dalbana. En timme senare var vi där.

Vilket ställe! Aboda är ett litet berg men utsikten därifrån är helt fantastisk. Det ligger vid en insjö och på toppen av berget har de byggt ett torn varifrån man har 360 graders vy över skogen och insjöarna i närheten. Det var så vackert!

Innan pick-nicken gick vi en 2,5 km vandring i skogen. Maria var så glad åt det hela, och även barnen tyckte det var riktigt roligt. Jag säger ”även” därför att det ibland kan vara svårt att få tonåringar med på en utflykt då de vill vara med kompisarna hela tiden.

Sedan åt vi på berget, men utsikten över insjön långt ner.

När vi kom hem sade Maria ” jag skulle tro att det här var den bästa morsdagen någonsin!”

Festivalen

Igår kväll satt vi bänkade framför TVn som så många andra och tittade på musik festivalen. Kvalitén på låtarna var lite si och så, men vi hade kul trots det. Dagens skratt kom från Spanien. Maria och jag skrattade så tårarna rann… baila el chiqui chiqui... Jag kan tänka mig att hälften av det vi skrattade åt inte gick hem här. Orden i melodin är rätt så roliga, och dumma. ”Till och med Hugo Chávez dansar el chiqui chiqui…”

Själv tyckte jag Grekland och Ryssland var bäst. Hur Azerbaijan kunde få så många röster fattade inte jag. Annars var det väl som vanligt, serber röstar på bosnier, bosnier på serber, irländare på engelsmän och danskar på svenskar. Sonen tyckte lettiska piraterna var bäst (roligast) och dottern vet inte än. Maria tyckte serbiska låten var vackrast.

Men trots det tycker jag att de tre bästa lyckades komma fram.

Inkommande länkar

Den lilla rutan med inkommande länkar är rätt så härlig. Idag hittade jag två bloggare som jag inte känner, som inte finns på WP, och som länkat hit. Ganska kul, tycker jag.