Charles de Gaulle flygplats

Paris största flygplats lades på min svarta lista för några år sedan, när jag irrade omkring i dess mystiska betongtunlar.

Nu var det dags igen. Men nu var jag förberedd, trodde jag.

Mycket riktigt, kommer ut ur flygplanet och hamnar i betongtunneln. Sedan får jag välja mellan höger, 2D & 2C, eller vänster, Sortie & 2E. Hmm…jag ska till tågstationen på flygplatsen… vad väljer jag? Ut ville inte jag, för jag visste att om jag sedan ville in igen var det det kört. Så jag gick den långa vägen till 2C genom passkontrollen. Kontrollanten trodde att jag gick fel, men jag ville inte chansa. Väl i 2c frågade jag personalen var stationen låg. ”Gå ut, och till vänster”. Gjorde så och fick i princip gå hela vägen tillbaka.

Stationen. Där skulle jag leta efter AirFrance disken. Bolaget har ett samarbete med TGV (snabbtåget). Gick runt och runt och runt men hittade ingenting. AirFrance borde ju synas i Paris. Frågade och fick veta att jag skulle gå till den lilla luckan där det står TGV / AF.

Fick min biljett. Gick till ett kafé och beställde något att äta, och därefter gick jag och köpte en bok, eftersom den ryska vännen tog slut på flyplanet.

15 minuter innan avgång var jag ute på hallen och sökte min biljett… milda makter! var är den? För ett ögonblick trodde jag att jag blivit senil. Jag var ju säker på att den var i min bröstficka, men så var inte fallet. My goodness! Med hjärtat bultande gick jag tillbaka till kaféet och därefter till handlaren. Han lyckades hitta biljetten på golvet, under en bokhylla!

Gissa om jag var lättad när jag väl satt mig på tåget.

Klockan 22 var jag i Poitiers och tog mig till hotellet. Koden fungerade utmärkt (tänk om den inte hade!). Hotellet i Poitiers var litet. Det blev rekommenderat av någon i cyberspace. Billigt och bra. Insprängt mellan två andra byggnader var det det smalaste hotell jag upplevt. Men det var helt tyst, även om vi var mitt i staden.