Dagens

Vill du uppleva något lustigt?

Drick ett par glas vin och besök Sam. Titta på ”Dagens ilussion”. Wohoooo!

Fredag kväll

Ikväll blev det Ost fondue. Men för att minska brödätandet kokade jag lite broccoli snabbt och stekte lite kött. Det blev rätt så bra. Alla tyckte broccolin var bäst. Nej, inte alla. Lejonet tyckte köttet var bäst. Det var ju oxfilé trots allt (för en gångs skull var den på rea, annars är den ju dyrare än guld). Lejon gillar oxfilé.

Min kära fru är så trött att hon är K.O.

Min son är hos en kompis.

Min dotter tittar på Idol.

Hunden sover.

Och jag bloggar.

Fredag kväll. Sov gott allihopa (ni som vill sova, ni andra får ha det kul).

Hemresan

Precis som senast gick det inte att betala notan med jobbets Mastercard. Amex fick rädda läget ännu en gång. Jag tror att det hänger ihop med den där chippen som jag fick i det nya kortet. Förr hade jag aldrig problem.
Det var ingen rusning till Portos flygplats så vi fick lite tid att handla i Taxfreen. Jag hade läst i DI om ett fint Portvin som heter Graham’s Six Grapes och jag hittade det. För 14 Euro. Köpte det och övertalade tre andra att köpa samma. Det var ju ett fyndvin trots allt.

Sedan gick vi till gaten och väntade. Under tiden hittade jag lappen från DI med listan på portviner. 104 kr på Systembolaget. Vilken blåsning! Hur kan portvinet vara billigare på Systembolaget än i Portos Taxgfree!!!!? Porto, av alla ställen! Hade det varit Timbuktu Ok, men inte Porto!

Flygresan gick bra. Vi var jätteglada att kunna flyga direkt med Ryanair istället för att hoppa från flygplats till flygplats med SAS eller TAP.

Och nu tillbaka till verkligheten…

Den glada belgaren

Vår nya vän från Belgien (ny därför att han nyligen köpt ett företag som vi gör affärer med) kom med sina trupper (3 personer) och sedan åkte vi iväg till Portos centrum. Klockan var 7 på kvällen och när vi åkt några minuter märkte vi snabbt att detta skulle bli svårt. Det var nämligen rusningstrafik i Portugals näst största stad. Lägg till att portuguiserna kör som dårar så kan ni säkert inbilla er vilket äventyr det skulle bli. Chefen och jag åkte i en bil med portugiser och belgaren körde en annan bil.

Efter mycket om och men anlände vi till en liten restaurang i staden. Vår belgare var försvunnen. Inte så märkligt egentligen. Hade jag kört bil hade jag säkert hamnat i Lissabon i stället. Jag tror inte att det finns en endaste gata som är rak i Porto. Små krokiga gator som går upp och ner för kullarna och som korsar varandra som en bunt ormar. Så ser det ut. Efter en kvart dök han upp, med ett stort smil på ansiktet. ”Kul att köra i Porto!”

Restaurangen var liten och mysig. desvärre var den stora TVn på, och de visade Benfica matchen i Champions League. Alltså riktades bilckarna dit halva tiden. Vi skulle första få äta en massa små rätter som var redan serverade. Vi fick Pata Negra, den portugisiska motsvarigheten till prosciutto, två mystiska korvar från norra Portugal, varav den ena såg ut som blodpudding, en jätte god queijo eller ost fån bergen som liknade en rinnande camembert, oliver och sedan några små gelé likande saker som visade sig vara grisöron. Äkta äventyrare som jag är (när det gäller mat) testade jag allt och fastnade för pata negra… öronen tackade jag nej på ett diplomatiskt sätt genom att säga att de var goda men skinkan var avsevärt bättre.

Huvudrätten bestod av en portugisisk motsvarighet till Fondue Bourgignonne, dvs den där man har olja och steker köttbitar. Det fanns två varianter, en med olja och en med rödvin. Den senare var godare.

Vår värd visade sig vara en liknande kulturell Bouillabaisse soppa som jag själv. Blandning av Brasilien, Belgien, Frankrike. Bott i Schweiz. Gift med en kvinna som är Belgisk Amerikansk. Som ni säkert förstår kom vi väl överens han och jag. Han blev väldigt imponerad av min franska och när han hörde att jag bott i Schweiz blev han ännu gladare, då han själv pluggat där, 20 mil från där jag bodde.

Det blev lite röttvin och en jätte god aguardiente velho (Brandy). Inte så farligt. Men hem kom vi klockan 01:00 och vi skulle upp 06:30.

Dag 2 i Portugal

Idag träffade vi vår största kund, som omsätter 30% av allt vi gör. Jag har skrivit om honom tidigare. Mannen som haft ett ”President” komplex. Nu har han blivit snällare, möjligtvis därför att han är ganska så beroende av oss och han har fått order att ta hand om oss.

Mötet gick ungefär som tänkt. Vi fick, som vanligt, höra vilken hotbild som finns mot vårt företag. Vi är nämligen väldigt nischade och våra kunders kunder är bland världens största företag i deras bransch. Och det sticker i ögat att stora internationella bolag ska vara beroende av det lilla företaget i skogen. Alltså har han fått i uppdrag att hitta lösningar på detta enorma problem, och det är inte så lätt. Om vi är små är våra konkurrenter ännu mindre, och vår nisch är så pass liten att det skulle inte löna sig att starta ett nytt företag för att konkurrera mot oss. Sorry boys, you are stuck with us.

Nu har vi ett par timmars paus innan nästa möte. Det blir spännande. Vi ska nämligen ut med en belgare som ser ut att vara den typen som gillar att festa. Intressant. Tur att flyget imorgon är kl 10.

Girighet?

Min äldsta kund, som jag träffade igår, är ungefär 45 år gammal. För sju år sedan hade han svart hår; idag är det grå-vitt.

Han jobbade hårt på sin pappas företag, som exporterade till USA och Storbritannien. Han hade en syster som drev en liten butik där hon sålde artiklar som mest uppskattas av tjejer i åldrarna 8-15 ungeför. Ni vet, pennor med bilder på, suddigummin, almanackor, nyckelringar med små mjukisar på, den typen an saker. Han kom i kontakt med producenten av dessa, ett tyskt företag, och blev deras distributör i Portugal och Spanien. Företaget växte och han blev rikare och rikare. Han etablerade sig i Kina. För ett år sedan dog systern i en märklig sjukdom och nu är han ensam härskare över nio företag.

Och han har blivit konstig. Mobilen är brdevid honom hela tiden och ringer var tionde minut. Hans ben skakar lätt, när han sitter vid ett bord. Han kan inte koncentrera sig i mer än några minuter utan att blicken går at alla håll. Som om han väntade på något. han är nervös. Han röker. Min gissning är att han är stark infarktskandidat.

Och han som var så trevlig och lugn, för 7 år sedan. Jag tror att pengarna och makten steg honom i huvudet.

Dag 1 i Portugal

Dagen började o4:00 på hotellet i Nyköping. Vi var ganska imponerade över att de serverade frukost den tiden; oftast när vi rest tidigt på morgonkvisten har frukosten varit vårt bekymmer.

Väl framme i flygplatsen såg vi en ganska lång kö till check-in. Jag var förvånad att så många skulle resa till Portugal den här tiden på året. När vi stått i kön ett tag såg vi en disk där det stod ”all destinations” och det var ingen kö. Vi tog chansen och gick dit. Vips var vi incheckade. Och de andra? Som får stannade de kvar i kön markerad ”Oporto” trots att några sett oss gå över. Människor är lustiga när de är i flock.

Flighten gick bra; vi sov nästan halva vägen. Och dessutom landade vi 25 minuter tidigt.

Första mötet var med vår äldsta och näst största kund. Det gick helt OK, fast ägaren är som en stor bebis. Han är arg över att konkurrenten fått köpa av oss (något som började för över 5 år sedan) och han kan bara inte förlåta oss för det. Alltså är han lite grinig.

Den andra kunden är tvärtom. Han vet att vi säljer till andra och han har bestämt sig för att ha bra relationer med oss. Mycket trevligare, måste jag säga, och även smartare, på det långa loppet. Den dagen jag måste välja, vem tar jag? den griniga eller den trevliga?

Nu ska vi ut och äta. klockan är snart 7 (8 i Sverige) och det har varit en lång dag.

Förresten, nu tänkte jag retas lite. Vi har haft soligt och +16 grader. Ha det! (som F brukar säga)

Iväg igen

Idag ”jobbar” jag bara halv dag. Sedan ska jag köra mot den irländska flygbasen nära Tjockhult för att ta mig vidare imorgon kl 06:30 (!) till Portugal. Det blir kul att åka iväg lite. När chefen och jag åker iväg får vi alltid lite tid att filosofera och prata om annat än om de små vardagliga problemen som vi tar hand om jämt.

Det känns lättare att åka iväg än för ett par år sedan. barnen är större och kan hjälpa till med allt möjligt. Dessutom tar de sig själva till skolan, vilket också underlättar.

Helgen var riktigt bra. Inget särskilt… men ändå trevligt.

Maria köpte en tidning för ett par veckor sedan, men jag glömt vad den heter. Hur som helst så fanns det en liten artikle om att förbättra relationerna. Man skulle tänka på vad som kan förbättra relationen utifrån bägges perspektiv. Maria ville att vi skulle göra mer tillsammans (typ på stan) och jag… ni kan säkert gissa själva.

Eftersom jag inte gillar shopping så har vi kommit på ett utmärkt sätt att umgås på stan utan att jag behöver lida med shoppingen. Hon åker till stan och sedan har vi en liten dejt i ett café. Vill hon visa mig något i en affär så är det ju Ok, bara jag inte behöver hänga med timme efter timme. Eftersom vi bor 10 minuter från centrum så är det inte så konstigt att inte åka tillsammans. På så vis har det blivit riktigt trevligt och harmonsikt. Och resultatet har också blivit att jag fått det jag önskat mig

Lite julpynt

Maria har ägnat dagen åt att ta fram lite julgrejer. Ljus och sådant. Nu är de ”orangea” höstgrejerna borta och de är ersatta av rött och vitt. Måste säga att hon är jätteduktig på att dekorera ett hus. Det är svårt att beskriva, men det kanske räcker med att säga att alla som besöker oss brukar märka hennes små detaljer här och där.

Nu känns det rätt att börja med julgrejer. Det är ju nästan november.

Och jag då? Har sysslat med lite det ena och det andra. Bland annat tvättat vovve, så nu luktar hon kokosnötter igen. Det behövdes!

Annars har det varit en lugn söndag.

Lördag

Var ute på en liten sväng med min nya bil. Först till tippen för att slänga den reklamerade vindluckan och sedan till biltvätten. Min bil har ett tak av glas…det var verkligen häftigt att sitta i biltvätten! Lite annorlunda, om man säger så.

Ja, man kan roa sig av små saker…