Fåglar
oktober 22, 2007Igår vär en härlig höstdag igen, så jag lockade ut dottern till havs. Hon gillar att paddla, och även att fotografera. Hennes kamera är ingen höjdare, men så är hon bara 10, så det får vänta lite. Tillsvidare vill vi se hur hennes intresse utvecklas…
Det var riktigt vackert ute. Vackert, men kallt. Alla träden har blivit gulbruna. Vattnet var blank, som en spegel. Hon vill paddla till en ö, som är ungefär 1,5 km från bryggan.
Halvägs dit såg jag en fågel som flög mot ön. Den såg ut som en falk eller vråk, fast större. Ritkigt stor. Kolla! sade jag…
Fågeln flög till ön och landade på en stor tall. Vi var ungefär 500 m ifrån och kunde se den. Jag sade till dottern att hon skulle ta fram kameran och förbereda sig, ifall den flög iväg. Vi närmade oss. 400m. 300 m. Plötsligt hördes ett skrik från ön. Det lät som något jag aldrig hört tidigare.
Vad var det? frågade hon.
Fågeln…eller vänta, de är två!
Två fåglar som bråkar… åktenskapsproblem? tänkte jag för mig själv, och smålog lite…
Den mindre jagade iväg den större, och följde efter. Då plötsligt såg vi svansfjädrarna. Vita, och breda.
Jag förstod direkt vad vi hade sätt.
Havsörnar!
Vilken mäktig upplevelse! Både dottern och jag kände oss som om vi hade haft ett möte med en ande eller något liknade… en religiös upplevelse…
Och bilderna? Vet ej, hade inte tillfälle att ladda ner dem…
Ja, naturen kan ge mäktiga upplevelser.
Vi såg en vild stork i lördags. Långt från närmaste uppfödning. Det kändes också stort
Naturen bjuder verkligen på mycket…har lite svårt att skilja på vilka fåglar det är jag ser…förutom ugglor
ugglor och storkar är också fina!
Lustigt nog hade jag tänkt skriva om våra småfåglar idag…men nu kom jag alldeles av mig!
ja, det måste varit en mycket speciell känsla.En del går hela liv utan att ha sett dessa fantastiska fåglar.Jag förstår att det var en överjordisk känsla
Kul att din dotter fotograferar också.Alltid roligt när ens barn tycker om att göra något man själv gillar
EN del naturupplevelser glömmer jag aldrig. Jag får fortfarande ståpäls när jag berättar om när Kärleken och jag badade i hop med en livlevande haj på Maldiverna…eller när vi såg stjärtfenan på en blåval i St Lawrencefloden….
bada med hajar i Maldiverna låter kul! bara de inte är för hungriga!
Den har ju ett imponerande vingspann på upp till två och en halv meter! Såg dem i djurparken förra veckan och det är ju inte som i full frihet men ändå en mäktig syn!
Det var bara EN haj…men den var drygt två meter lång och gled fram alldeles tyst en bit under oss på korallrevet. Den var av sorten “white tipped reef shark” som inte har människor på menyn (tg!) – men dock, det var en HAJ och den var precis under oss….Häftigt!!!
jag fiskade en haj en gång. Den var inte stor, cirka 50 cm lång. Men det var en HAJ. En liten rackare som dessutom blev irriterad på mig och ville lägga till mig på sin meny! Vi släpte honom, naturligtvis…
Här ser jag rovfågel nästan varje dag nu, vråk, örn och ugglor. Är det den tiden nu? Häromdagen satt en stor mörk uggla och tittade in i mitt arbetsrum hela sessionen. Häftigt är vad det är, mäktigt!
ser du örnar varje dag? wow!