Elkonvertering

Det känns som en oändlighet, men nästa vecka kommer jag äntligen att få min elkonvertering. Det har gått över två månader sedan förmaksflimret kom tillbaka. Märkligt, de andra gångerna tog det en månad, ungefär.

Jag fick träffa en överläkare som rekommenderade att jag tog ett nytt läkemedel (för mig) som heter Tambocor. Om det fungerar, kan jag slippa att få flimret på 5-6 år. Om det inte fungerar, då är det ingen rolig läsning.

Det är nämligen så att jag måste stanna på sjukhuset över natten för att de ska kolla medicinens effekt. Det kan nämligen gå riktigt åt peppan! Läser man vilka biverkningar man kan få blir man något nervös.

Men, jag tycker det är värt ett försök. Något måste jag göra, jag kan inte sitta still!

Tid

I torsdags konstaterade jag att ingen tagit kontakt med mig. Tar man Waran måste man ju gå in och kolla blodvärdet, men jag hade inte fått instruktioner.

Ringde till Hjärtmottagningen…

va? har du inte testats? du måste komma in nu!

Sedan visade sig att det fanns ingen anteckning över att jag besökt akuten fyra dagar innan. Hur kan det vara möjligt?

Så jag skrev ett brev till överläkaren. Så många konstiga saker har hänt, att jag tyckte det vore bra att diskutera det.

När jag kom hem fick jag ett brev från hjärtmottagningen

VI KALLAR DIG INOM 3 MÅNADER

Var det inte bråttom? Jag skulle ju dit IDAG!

 

Förmaksflimret är tillbaka

Efter 408 dagar kom flimret tillbaka. Lördags eftermiddag var ja ute i affären och skulle ta upp något som låg i en hylla, längst ner. När jag sedan stod upp blev jag riktigt yr i huvudet. På kvällen satt jag och tittade på fotboll och konstaterade att min fötter blivit iskalla. Senare, på natten, vaknade jag av en bekant känsla: hjärtat slår inte som det bör.

Nu är det fjärde gången, så jag vet vad det är.

Söndag morgon åt jag ingen frukost och åkte in till akuten, med hopp om att få en elkonvertering samma dag. Min fru var med mig, och hon var riktigt orolig. Jag försöker förklara för henne att hon inte behöver oroa sig, men så är det.

Det blev ingen konvertering. Läkaren förklarade att det numera är praxis att alla tar Waran i minst tre veckor innan de får konverteringen. Även om man som jag, kommit till sjukhuset så snabbt som jag gjorde. Det finns nämligen en grans på 48 timmar (enligt vissa läkare) då man kan få konvertring utan att behöva ta Waran först. Annars är risken för blodpropp för stor.

Det värsta med detta är inte Waranen; det är den andra medicinen jag får: Metroprolol. Av den blir jag yr, får kalla händer, kalla fötter, blir trött, svettas, ibland får jag huvudvärk, och rent allmänt mår jag något konstig.

Jag läste igår en intressant doktorsavhandling från en kille i Lund, som sade, i korthet, förmaksflimmer är ingen sjukdom, det är en symptom på att något annat är fel.

Tyvärr funderar inte mina läkare på vad som är fel. De fixar hjärtat så det blir normalt igen, och sedan, au revoir, vi ses om ett år igen!

 

 

Vladimir den Store

Efter att ha varit president så länge att han inte kunde vara det längre, blev han premiär minister för att kunna ändra på lagen, så han kunde bli president igen.

Sedan, med hjälp av några kompisar, samlade han ihop en förmögenhet som enligt några är världens största. Men inte officiellt, åh nej, han har ju bara en presidents lön! Sin förmögenhet växte, samtidigt som landet blev fattigare och fattigare.

Nu började folk mumla och maskineriet gnisslade…

Hmmm… vad göra?

Jo., ett litet krig vore inte så fel. Vi ockuperar ett land och volià, plötsligt blir man poppis igen, och alla glömmer sina problem. Dessutom får vi ännu mer land att plåga!

Omvärlden då?

Vem bryr sig, vi har ju gas och olja så det räcker. Om någon gnäller, får de ingen gas, och då fryser de ihjäl.

Nej, omvärlden kommer att prata mycket, och sedan händer ingenting.

Jag tror det är dags att byta titel. Glöm det där med President, Vladimir, varför inte

VLADIMIR DEN STORE, TSAR AV ALLA RYSSAR 

låter det inte fint?

Partiledarna

De senaste veckorna har jag kollat på SVTs program med de olika partiledarna. Programmets tanke har varit väldigt intressant; att ge en mer intim bild av partiledarna.

Men, som intervjuare har de valt Poul Perris, en psykolog. Det verkar som om det viktigaste för honom är vad som hände under barndomen. Oavsett vad de pratar om, går han tillbaka till barndomen. Hur påverkade det dig i skolan? Vad gjorde du då? Vad tänkte du då? Hur kändes det? hur påverkade det din framtid? 

Jag är inte intresserad av barndomen. Jag vill veta vad dessa personer tycker om Sverige idag, och vad de kommer att göra för att förbättra landet i framtiden.

Nästa gång, SVT, väj inte en psykolog. Välj någon som kan intervjua folk.

 

 

Faller man för detta?

Fick följande mejl idag:

Hej!

Vi har märkt att på grund av ett tekniskt fel, en av din senaste betalning fakturerades två gånger.

Du måste bekräfta dina uppgifter för att kunna återbetalas.

Sida återbetalning : LÄNK ( den har jag inte kopierat!)

OBS.! : Detta är en obligatorisk åtgärd. Underlåtenhet att uppdatera dina uppgifter kommer att leda till kreditkort suspension och bedrägeri varning.

Visa Europe © Copyright – 2013

Texten efter Obs! är ju en klassiker! Kreditkort suspension! haha!

Pisa undersökningen

Det kan väl inte ha undgått någon att Sverige fick en kalldusch i senaste Pisa undersökning angående skolan. Alla värden pekade nedåt.

Snabbt börjar alla skylla på politiker. Nu är det Björklunds fel, och FP säger ju att det beror på gamla synder från socialdemokratiska regeringen. Det är fel på betygen! Fel på friskolorna! Fel på systemet! Och så vidare. 

Själv tror jag att Sverige är inne på fel spår. Så fort man byter regering ska man byta skolsystem, betyg, skolplan, etc. Den byts och den byts, men inte blir det ju bättre. 

Disciplin tror jag är det som saknas. Det är helt enkelt för slappt. Jag har själv studerat i olika länder med olika skolsystem och kan konstatera att de bästa lärarna jag någonsin haft var tuffa och stränga, men rättvisa. Snälla lärare som godkände allihopa tillhör gruppen jag glömt. 

Tittar man på listan av länder där undervisningen blir bättre är de flesta i Asien, länder som definitivt inte kan anses vara slappa. Det är länder med hög arbetsmoral, där folk respekterar varandra och där man sätter krav.

Min fru jobbar på förskola. Hon berättar ibland mardrömshistorier, inte om barnen, men om barnens föräldrar. Hon kan säga åt ett barn att göra något, och föräldern säger ”nej, så gör vi inte, vi gör så här i stället”. Vad lär den föräldern sitt barn? Jo, skit i vad läraren säger, jag gör hur jag vill!

Alla pratar om barnens rättigheter. Är det någon som pratar om barnens skyldigheter? Rättigheter och skyldigheter hör ju ihop, anser jag.

Man kan också konstatera att ingen respekterar de äldre i det här landet. Jag tror att det visar en ny attityd. Man bryr sig bara om sig själv. Jag, Jag, JAG!

Nä, vi kommer inte att förändra resultaten i Pisa undersökningen genom att göra om skolsystemet. Vi måste ändra på inställningen i samhället. Ska vi konkurrera med hela världen duger det inte med lagom. Är vi medelmåttor allihopa kommer de andra att springa förbi. Vi kan inte tro att förskolan ska uppfostra våra barn, och speciellt inte, när vi inte ens tillåter det.

Det måste börja hemma. Vi måste uppfostra våra barn. Vi måste lära dem värderingar, att respektera de äldre, att tro på sig själv, att försöka bli bättre, att jobba hårt och att rättigheter kommer med skyldigheter.