Riskgrupp eller inte?

Senast jag var på sjukhuset för att se om jag kunde avsluta min behandling, frågade jag sköterskan om jag tillhörde en riskgrupp, och om jag således skulle få vaccinet mot influensan-med-knorr snart. Jag hade tidigare läst i en tidning att jag skulle tillhöra gruppen.

Sköterskan sade att jag inte tillhör gruppen.

Sedan, bara för att vara säker, ringde jag hjärtavdelningen på sjukhuset och frågade samma sak, och fick samma svar.

Nu var jag borta, och Maria blev lite orolig efter en massa skriverier i tidningen om en 14 åring som låg inne i sjukhuset, i en respirator, så hon ringde influensa rådgivningen och de sade att jag tillhör gruppen, och de bad henne ta kontakt med vår läkare.

Då ringde hon dit, och sköterskan sade att jag borde ha fått vaccinet för en vecka sedan! Enligt henne, tillhör jag gruppen.

To be or not to be, that’s the question!

Det finns trevliga portugiser

Efter mitt möte med bufflarna för ett par dagar sedan kunde man tro att folket har är rätt så otrevliga men det finns de som är riktigt trevliga.

En sådan mötte vi igår. Han är konsult i den här branschen och år således inte ”en av dem”. Faktum är att de inte gillar honom därför att han måste ofta bedöma deras jobb, och det är ju inte så kul, att bli bedömd, när man tror att man är bäst i världen.

Just det, att tro att man är bäst i världen, verkar vara något av ett genetiskt drag här. Undrar om det kommer från tiderna då Vasco da Gama seglade till Goa.

Vi har träffat honom tidigare och vi tyckte det skulle vara intressant att möta honom igen, eftersom ekonomin är som den är, och han kanske vet lite mer än de andra.

Så vi gick till en riktigt trevlig liten restaurang vid havet och åt lite musslor, räkor, bläckfisk och drack lite gott vitt vin från Douro, och hade det ganska mysigt.

Vilken skillnad, från det andra mötet.

Mötet med Kejsaren

Igår hade vi mötet med den stora kunden. Lik Ikea ska han pressa skiten (ursäkta språket) på leverantörerna, och det blev, som vanligt, en riktig upplevelse att sitta i mötesrummet med Kejsaren, Presidenten och hans maffia liknande kumpaner, som inte sade ett ord under hela mötet.

Kejsaren gillar inte mig, därför att han anser att jag har ”attityd”. Han har tydligen inte fattat att vi finnar är vana att bråka med storebror, om inte Sverige, så Ryssland, och vi ger oss inte så där enkelt.

Vid ett läge blev han så arg att han bara skrek på mig. Chefen (min) trodde jag skulle få förmaksflimmern tillbaka, men hjärtat klarade av testen, trots att pulsen höjdes en aning.

Det är bara det att jag har en inbyggd mekanism som en tidigare chef kallat för ”clam shell approach”. När jag möter någon som skriker på mig blir jag tyst och försvinner in i min mussla. Med min blå ögon stirrar jag bara på den som skriker (min fru brukar bli hel galen när jag gör så).

Det är inte märkligt att vår bästa Formel 1 förare kallas för Iceman. Det ligger i generna.

Det hela slutade ungefär som vinterkriget. Vi förlorade Viborg men vi behöll resten av landet.

Få se hur nästa runda, om ett år, blir.

Portugal

Är i hotellet nu, och ska snart äta frukost. Resan gick väldigt smidigt och vi landade 20 minuter för tidigt.

Rummen har renoverats, vilket är bra, för det här hotellet, trots sina 4 stjärnor, ser ut som om det byggts av kommunisterna någonstans i Minsk. Servicen är helt ok, det är rent och prydligt, så jag kan inte klaga, men eftersom jag har förflutet i hotellbranschen ser jag allt med andra ögon. Arkitekten som ritade det här hotellet måste ha varit blind och dum samtidigt.

Ingången är en katastrof. Hotellet ligger i en återvändsgränd, men, det finns ingen rondell att köra runt i. Man kör in, och backar ut. Vilket kaos.

Inne i lobbyn finns ingenstans att sitta om man skulle vänta på någon.

Hela huset är mörkt, fyrkantigt. Not nice!

Den nya gruppen

Som jag beskrev tidigare, eller kanske var det New York Times som gjorde det, kan man ju ordna sina vänner i Facebook, för att få grepp om det hela.

Jag började som de föreslog, med familj, vänner och bekanta. Fungerade bra ett tag, tills jag konstaterade att bloggisarna började ta över.

Nu har jag fått en ny grupp.

WP.

Det är ju så att flera går över, och bloggisarna är så flitiga användare av FB att alla mina andra vänner bara försvann.

Alltså blev det en ny grupp med enbart bloggisar.

Och när jag trycker på den gruppen, dyker alla upp, och då konstaterar jag att det är som att vara här, men ändå inte!

Resan

Nu är det dags igen att åka ner till Portugal och bli plågad av de elaka kunderna. Fick nyss en lista med punkter som min största kund vill diskutera och det ser ut som om det blir det vanliga gnället. Priserna ska ner, betalning ska bli senarelagd, etc, etc.  Fattar inte att de orkar, år efter år. De skulle vinna mer på att försöka bli vänner med oss, än att vara ovänner.

Imorgon ska det packas, och på måndagen kommer taxin halv sex på morgonen. Underbart. Och vägen hem är värre, då går taxin till flygplatsen halv fem. Early birds!

 

 

Vitt vin till helgen

Brukar läsa Dagens Industri till lunch. En gång i veckan brukar Anders Rörström (? hittade inte honom på DIs hemsida när jag vill stava rätt) skriva lite vinlistor och jag brukar sedan testa viner han rekommenderat, framför allt de som går för 60-75 kr.

För ett par veckor sedan rekommenderade han två nya vita viner, som var nyheter på Systemet i oktober.

Det ena hette Qrious, och kommer från Chile. Det andra hette Wild Orchid, och kom från Gascogne i Frankrike. Båda två kostade under 65 kr.

Min fru och jag tyckte mycket om båda två….kan rekommenderas! Vi hade den ena till lax och den andra till räkor.

Annorlunda profilbild

Var inne i Facebook och såg att en av mina vänner blivit vän med någon vars namn lät bekant. Blev en aning konfunderad när jag såg hennes profilbild.

De flesta av oss har profilbilder som vi valt därför att vi gillar bilden. Vi tycker vi ser någolunda hyfsade ut, eller bra, helt enkelt.

Eller roliga.

Några försöker dölja sig genom att bara visa halva ansiktet, eller bara ögonen.

Eller så sätter man en bild av något helt annat.

En blomma

En hund

En katt

Vad vet jag, något som man kanske associeras med.

Den här bilden får priset, dock. Den är helt annorlunda.

Eller?

Måste säga att jag inte kan bedöma om jag känner henne eller inte.

Om det var hon, så var jag aldrig tillräckligt nära för att känna igen henne!

Pengar

Pratade med en kollega om pengar idag. Eller egentligen, om allt man kunde göra, om man hade mycket pengar.

Och då menar jag, GROVT MYCKET.

Ungefär som Gates, eller Kamprad. Eller till och med Räikkönen, som har en liten årslön på några hundra miljoner.

Sedan kom jag hem och hade samma diskussion med barnen.

Tänk, sade sonen, tänk om du går på gatan, och det står en tiggare med en burk i handen. Och du ger honom, typ $ 3 000.

Vilken känsla!

Tänk på alla intressanta projekt man kunde ägna sig åt. Cancerförskning. Barnen i Somalia. Pandorna i Kina. Indianerna i Amazonas.

Eller till och med bara i Sverige, allt man kunde göra.

Hjälpa åldre, sjuka…

Förskning…

Bygga vägar, sjukhus.

You name it!

If I were a rich man…

 

 

Björnar

Äntligen kom soffan som vi beställde hos IKEA i augusti. Den skulle komma i september, sedan blev det oktober, och slutligen kom den i november.

Under tiden sålde vi den gamla soffan och satt några stolar i rummet, i väntan på den nya soffan.

Vi såg ut som björnarna i sina olika stolar. Stora stolen för pappa björn, den något mindre stolen för mamma björn, lilla stolen för lilla björn…